Gästskribent Alex – Rädslan att misslyckas, är det ok att vara rädd?

Jag har länge haft rädslan som följeslagare. Mycket till det sämre. Mycket av mina rädslor har nog berott på osäkerhet men också på min adhd. 

För efter diagnosen så kom alla svaren fram lättare, rädslorna fick liksom en färg och jag började bearbeta dessa en efter en. Och osäkerheten började sakta försvinna.

Rädslan att misslyckas tog mer fart under högstadiet då pressen att lyckas var stor. Jag var tvungen att plugga upp betygen för att komma in på restaurang gymnasiet.

Fick bra stöd av familj och släkt som ledde till framgång. 
Trodde inte jag skulle fixa det. Men.
Jag lyckades fixa betygen och kom in med 0.3 över det godkända snittbetyg som krävdes.

Livet fortsatte under sommaren. Sen kom gymnasiet. Hösten 1997. Nu kom rädslorna igen.

Rädd för träffa på nya mobbare, tänke mycket på om jag inte får någon kompis, tänk om jag inte kan laga mat. Hur är lärarna, läxorna?
Minst lite svagt att jag fick ett peptalk av mamma att jag kommer fixa det och att familjen fanns där.
Maten kunde jag ju få hjälp med av mamma. Pappa fanns där och gav rejält med stöd genom samtal.

Redan på första dagen på gymnasiet sade det klick mellan mig och nu min bästa vän Martin och 22år senare  är han kvar. Tack Martin att du finns där.

Lärarna var underbara, förstående och schyssta. Mobbning var knappt nämnvärt.

Betygen var bra. Jag kämpa på både med vikten och plugget. Var nog topp 3 i klassen de teoretiska ämnena inom kök men i det praktiska var ja sådär. Mycket plugga, skrev mycket  anteckningar och ställde många många frågor.
Hur ska man hålla potatisen när du skalar den?

När smälter chokladen? Fick många bra svar med, som hjälpte mig att lyckas.

Frågar du inte så får du ju inte veta svaret. 
Vid avslutad studier så hade jag iallafall mest fyllda anteckningsblock med meningslösa texter  studier av samtliga elever.

Fick i för sig 7 Mvg. 5st i det praktiska köksämnen Och 2 i teoretiska, Religion och näringslära . Och 2 Ig i Svenska B engelska A. Riktig stolt av min tid i gymnasiet.

Fick ett hederspris för mitt projekt om vulkaner.
Misslyckanden fanns där och gjorde dumma val, men jag lärde mig ganska långsamt att göra rätt igen.
Glömmer aldrig en dag i 3e ring. Skulle baka en fransk chokladtårta men fega ur och skolka.
Läraren ringde hem i oron att något var fel. Jag gömde mig i en husvagn och höll mig borta.
Mamma blev inte glad, fick en utskällning. Men jag återvände nästa dag och fick VG i uppgiften.
Har ofta rymt när de väntas tuffa strider. 

Och jag hade ju godiset som dövade oron. Vilket föllt med mig in i vuxen ålder.

Rädslorna finns kvar men jag lär mig dagligen att hantera, analysera och hitta lösningar på dem. Adhd hjälper mig att sortera ut lättare det som är prio.
Viljan finns där men osäkerheten har stoppat mig. Nu lättar jag sakta på bromsen mot osäkerheten.
Förr tänkte jag mycket på att jag gör fel och bygger upp mina rädslor att misslyckas. Allt från att misslyckas med uppgiften som ges mig, nya utmaningar och förväntningar. Var mera rädd för att lyckas med de än misslyckas.
Återigen varför?

Nu vid 38 års ålder förstod jag. Alla kan göra fel, ingen är perfekt, det är okej att göra fel och att misslyckas är en del i målet att nå framgångar.

Får mycket bra stöd och kärlek av vänner, släkt och familj. Får höra ofta i hemma miljön att jag gör saker bra.
Men tack vare de negativa energier och de yttre påverkansgrupper i min övriga vardag så tas det trygga, kärleksfulla och positiva energier bort. Så jag bromsar, låter  rädslorna vinna igen.
Men jag vågade ta steget och utmana.

Rädslan att misslyckas fanns där men känner ett lugn och mer redo. Sökte och fick napp. Nu öppnas en ny värld igen. Som jag skrev tidigare. Gräset är grönare på andra sidan.

På med clowndräkten, Vd slipsen, packa väskan full med god energi och ser framåt.

Jag kommer säkert att misslyckas med någon uppgift, kommer vara rädd och göra fel.
Men det är helt okej. 
Så länge jag lär mig att göra om och göra det rätt.  2019. Alex 2.2 kommer. Rädd men positiv laddad.
Våga göra nått nytt. Våga fråga. Våga misslyckas. Du kommer tillslut vinna. Ge inte upp
Mvh/
er Alexander Fröling

På återseende.

Gästskribent Alex – Clown eller professionell ledare.
__________________________________________________

Vill du dela din Story & göra skillnad för andra?
Ta steget ! Sluta Banta – Börja Leva, bli vår nästa Gästskribent

Varmt välkommen 
Mia Ånemyr
Entreprenör/Författare/ Hälsoleverantör
info@miaanemyr.se
0706- 204 206