Gästskribent Alex – Våga ta klivet, våga chansa

Gästskribent Alex – Våga ta klivet, våga chansa.
Jag har haft tur i mitt liv att ha så många som tror och stöttar mig.

Jag insåg nu under övergången till det nya jobbet hur kärleksfulla mina arbetskollegor är, de som blivet som en familj.

Man kan inte älska alla men att inte ge den respekten till mig efter 9 år efter allt jag gjort är bara sorgset och ledsamt.
Varför säger jag detta?
Märkte hur inställningen och synen på mig sakta byttes från respektingivande medarbetare till svikare. 
En känsla jag fick och bar på.
Eller?
Och att flertalet av föräldrarna inte ens visste om att jag skulle sluta.
Så jag fick meddela dem.
Lite respektlöst.
Reaktionen var underbar från föräldrarna trots beslutet att jag skulle gå.

Jag stod de flesta föräldrar nära efter så lång tid vilket gjorde det enkelt att prata med dem men också tufft.

Fick otroligt mycket kärlek vid avtacket.  Många och långa kramar från barnen.

Min önskan var att göra mitt bästa, säga hej då på ett fint sätt och tacka.

Jag har varit väldigt bestämd i många åsikter.

Jag är påläst, kan mitt jobb. Har viljan, engagemang och ser lösningar.
Hjälpt till med rekrytering och fixat så vikarie kocken är uppdaterad. Fixar matsedeln, egenkontroll så gott det gick.
Men tydligen måste jag trampat på någons tå.
Ordentligt.

Några dagar innan jag slutade så ändrades  plötsligt atmosfären.

När jag ville diskutera något som rörde huset blev man plötsligt inte sedd eller hörd.
Trodde i början att det var något jag inbildade mig.
Sakta insåg jag att hjälpen sakta försvann, respekten och lyhördheten som funnits helt plötsligt började försvinna.

De riktiga vännerna ställde  upp och verkligen visade att de fanns där. Många kramar och mycket kärleksfulla ord delades sista veckan. 

Men när rykten börjar cirkulera att jag inte skulle göra mitt jobb ordentligt och inte göra bra mat. Att jag t.o.m medvetet skulle servera dålig mat. Då tappade jag lusten helt. Då ville jag bara gå.

Känslan sista dagen var fylld av hat, kärlek, besvikelse,  ömhet och avundsjuka. 
Avundsjuka från deras sida vill säga.
Med facit i handen så känns det bra.
Riktigt jobbigt att säga hej då till barnen dock.
Att få krama föräldrarna en sista gång kändes.
Jobbigaste var att jag aldrig mera får dela glädjen i huset med dig Ulrika.
Min bästa arbetskamrat.
Du är, förblir en sann och kärleksfull vän o f.d kollega.
Vi har varit med om mycket.
Lite gråt, mycket skratt,  många glädje stunder och sorg.
Tack för allt, tack för alla samtal, skratt och pinsamheter.
Tack att du gav ett bra intryck till min nya chef.
Tack Ulrika att du öppnade dörren till mitt dröm jobb.

Tack till er andra som funnits där.

Nu i vecka 3 på nya jobbet så lever livet. 
Många utmaningar återstår.
Nya rutiner och många nya barn att skämma bort med bra mat.
Ni ska veta en sak. 

Tar man hand om personalen så ökar chansen att resultatet på utfört jobb blir bättre och kunderna nöjdare.

Nya möjligheter finns. 

Våga ta klivet, våga chansa. 

Hörs snart igen.
Alex Kocken Fröling

Missa inte mitt första Podcastavsnitt. I en serie kommer jag Mia att belysa vikten av Livsstilshälsa den delen som ofta missas innan sjukvården sätter fart att göra Överviktsoperationer utan att ta reda på VARFÖR människor har sjuklig övervikt. Gör om gör bättre!

Sluta Banta – Börja Leva – Lyssna på  podcasen  med Alex & Mia 
Alex om Livsstilshälsans betydelses efter Överviktsoperation

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vill du dela också göra skillnad för andra genom att dela din Story i en Omstart genom att våga Börja Leva?

Varmt välkommen
Sileo
– 
Mia Ånemyr
Entreprenör/Författare/ Hälsoleverantör inom Livsstilshälsa med partners
info@miaanemyr.se